HÄLFTEN AV DOM SOM ÄLSKAR EXPLOERAR.

Vi är ljuset i glödlampor efter väggarna. Vi har gnistor i ögonen och takten i hjärtat.  Och även om vi är hundratals här på dansgolvet inatt så känner vi samma sak. Vi har alla krossade hjärtan som ligger och river. Vi ligger vakna om nätterna och vrider oss. Vi vet inte vilka vi är. Och vi vet inte vart vi ska. Vi är som små månar som osäkert cirkulerar i dragningskraften av någonting större. Vad just det är, vet vi inte än. Men på något vis så hör vi alla ihop. Vi tycker inte om samma saker. Och vi drömmer inte om samma saker. Men vi vet alla hur det känns att förlora någon, eller något. Kanske så är det att förlora honom till någon annan. Att se honom kyssa flickor som är sötare, förlora honom . Eller så kanske det handlar om att förlora sig själv. I all jävla press och allting som vi hela tiden måste. Kanske så tappar man bort sig själv någonstans där och skriker förtvivlat på insidan för att hitta tillbaka igen. Kanske så handlar det om att vakna varje morgon och sakna någon man aldrig kommer se igen. Att älska någon för första gången för att sedan förlora allting. Kanske så handlar det om att föralltid undra. Om dom ser sorgen i mina ögon. Kanske så handlar det om att vi alla är rädda för att våga. Agera ut vilka vi är. När vi dansar till ljudet av musiken så glömmer vi hur rädda vi är för att bli ensamma. Hur det alltid drar i oss. Att vi aldrig kan sitta stilla. För ensamheten har blivit ett stort monster som väntar runt varje hörn. Och just egentligen så är inte ensamheten inte så hemsk ändå. Vi vet ju om att kärleken börjar om. Och vi vet att våra mammor skulle le finurligt med orden ”du är ju bara nitton år vännen” Och vi vet ju, att hon har rätt.

Även om hans famn dämpar ljudet från mitt hjärta då det river runt i bröstet så läker aldrig såren. Ingenting kan läka mitt trasiga hjärta. Och han vet om det när han torkar mina blöta kinder med sina handflator, och kanske, bara kanske så gör det ingenting. För ett trasigt hjärta räcker till ganska bra ändå.

 

Säger det ännu en gång. Hanna Ek är så jävla bra.
Detta är vad jag känner. Precis vad jag känner.
Så jävla bra.







Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: