Att uppnå perfektion

Jag har på senaste tiden funderat mycket över hur olika människor är i olika omgivningar och hur osäkra många kan bli när saker går lite fel, och även hur stor press man måste ha på sig själv.

Jag har märkt att lärare ofta har en tendens att få människor att bete dig på ett helt annat vis. Plötsligt ska man vara så otrevlig man bara kan eller raka motsattsen, vara överdrivet trevlig, skratta åt allt han eller hon säger och visa att man minsan kan exakt precis allt. Jag tror att jag är en rätt dryg person i klassrummet, säger ofta rakt ut eller ställer konstiga frågor, men jag tror att jag också ofta sitter och ser ut som ett frågatecken för att jag inte fattar ett skit. 
Jag ser ofta också att många blir nervösa när de råkar bli lite fel och gör det till världens grej för att dess "perfektion" fick en gnutta smutts på sig istället för att bara skratta och säger "ojdå det blev lite fel". Jag använder mig ofta av frasen "nä jag bara skoja" när det blir fel, det fungerar utmärkt.

Det måste ändå vara jobbigt att ha hela den här "perfektions- pressen" på sig hela tiden. Jag tror att jag själv hade den typ hela låg- och mellan-stadiet eftersom alla i min dåvarande klass verkligen va "perfekta". Man ville självklart vara lika bra som alla andra på allt vilket gjorde att iallafall jag satten en alldeles för hög press på mig själv. 

Hur orkar man hålla en fasad för att visa att man kan hela tiden? Och hur jobbigt borde det inte vara i längden att känna att man "inte har råd" att göra fel som en vanlig normal människa?







Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: