Som en krönika utan slut.

Jag sitter och lyssnar upp de återstående 30 minuterna på mitt värdelösa Spotify.
Bea skickades precis massa bilder till mig från förr förra sommaren då vi var i Umeå tillsammans.
En jäkla massa bilder på mig och någon som jag då bara träffat en gång tidigare (några dagar innan bilderna togs).
 
Min första reaktion var hur ful jag var. Helt osminkad och ruffsit hår efter att vi varit och badad, men åh så lycklig.
Ett fjantigt okontrolerat leende på de flesta av bilderna eller min fina sur-min när vi surat i några minuter för att han undvikt en puss på skoj. Min otroligt hållbara oranga sony ericsson och nästan lika oranga slingor som under sommaren blekts sjukt mycket.
Så sjukt små, oskyldiga och ovetande om vad framtiden hade att ge.

Det är ganska otroligt hur mycket man kan tråna efter en person som man bara träffat en gång tidigare eller hur rätt och bekvämt det kan vara. Jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet men att känna sig så bekväm efter att ha haft hjärtklappningar och trott att döden var nära bara några timmar innan man först sågs är rätt otroligt. 
Men efter att ha skypat (dock utan kamera) eller smsat varje dag under hela sommarlovet så kan jag både förstå nervositeten och bekvämligheten.
Jag antar att med vissa personer blir det bara bra. Med vissa kan man känna sig bekväm från första början och skratta åt alla misstag.

Nu när jag sitter här kanske lite mer än 2 år efter att vi först började prata och ca 1½ år efter att de där bilderna togs vill jag fortfarande ha mer. Ha mer även fast de här 13140 timmarna kanske har varit mer dåliga än bra. Ha mer trots att vi aldrig ses och trots att jag vet att de roliga måste ta slut inom en snar framtid. 
 
Men jag vet att livet går vidare mot nya äventyr och att jag är precis lika ovetande om framtiden som jag var för två årsedan. Jag har fått ta del av saker som är bland mina bästa minnen och saker som jag helst vill glömma.
Men jag tror att jag utvecklats otroligt mycket som person av hela den här drama serien i 547,5 delar .
Jag är inte samma person som när bilderna togs och det är jag glad för.

Tack.



- Linnea

Fint skrivet!

17 Januari 2013 - 18:14 / http://fth.blogg.se
- Alva

Vad fint... läste innan en annan kärleks historia! Denna var super!

17 Januari 2013 - 18:14 / http://sheesa.blogg.se
- Trieu

Wow, önskade någon skrev sånt om mig ;) Det va gulligt. Vem vet om sin framtid? Ser det från den positiva sidan. Hade man vetat allt om sin framtid hade det inte varit spännande längre, att veta vem man kommer gifta sig med, vad man kommer att jobba med, när man kommer få barn etc. Det där hade varit tragiskt.

Ser att du läser böcker. Har du någon bra du kan rekommendera? Om du gillar thriller så tycker jag att du ska läsa "borta för alltid". Jag har dock inte läst klart den än, men så far so good.

Svar: Du verkar inte ha någon blogg så svarar här istället!
Haha ja ibland får jag till de ;) Och nä det är sant, mer spännande att vara ovetande om vad som kommer hända. Men på samma sätt är det ju rätt tragiskt att det enda vi vet är att vi komme dö.

Läsar nästan aldrig haha så har tyvärr inget speciellt att rekomendera! :)
Nan Renström

17 Januari 2013 - 18:14 /
- Trieu

Jodå det har jag, men slutat med det.
Visst är det surt att veta att man kommer att dö, så se till att leva livet. Börja med nu, gå ut och har kul. Det är lördag idag eller ska du vara hemma.

Synd att du inte kan rekommendera någon. Om du vill ha en "get better" bok så läs boken "The monk who sold his Ferrari" - Robin Sharma.

Svar: Finns mycket jag vill läsa men har typ aldrig tiden eller orken!
Nan Renström

17 Januari 2013 - 18:14 /



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: