20130502

Jag tror att jag på sätt och vis har blivit rädd för ensamhet.
Kanske inte den fysiska ensamheten. Att inte ha någon i närheten. Det är inte den ensamheten som skrämmer mig. Det är ensamheten av att inte längre få längta efter någon att sova med på kvällarna eller att jag inte längre kan se fram emot att se det där leendet som får det att pirra till i magen.
Jag är rädd för vad som kommer hända med mig sen när jag inte har allt de där. Jag vet att allt går vidare även om man tror det eller ej. Att sår kanske aldrig läker men att man tillslut går vidare ändå.
Jag önskar att jag kunde beskriva allt på något vackert sätt, men jag vet inte hur. För känslan av lyckan har jag redan beskrivit så många gånger förut. Den här gången är det annorlunda. Den här gången känner jag mig bara förvirrad. Ena sekunden känns allt bra. Det känns som att allt är så mycket enklare ensam. Att jag kanske klarar mig själv trots allt. Men sedan kommer ensamheten.
När jag ligger där själv i mörkret om nätterna och vrider mig så känns det inte bra längre.


Kanske har jag helt enkelt tappat bort mig själv i någon salgs förvirring. Vad som är rätt och fel, och vad jag egentligen vill. Eller vad jag egentligen behöver. Jag vet inte om de känslorna jag känner är där för att jag faktiskt inte vill klara mig själv, för att jag inte vill förlora någon jag på sätt och vis älskar eller för att jag helt enkelt aldrig insätt hur mycket det här har sårat mig.

Innan sömnen kommer om nätterna kommer tankarna om att det är mitt eget fel. Vilket det delvis är. Att om jag gjort på ett annat sätt kanske allt hade varit bättre. Om jag inte hade sagt alla de där sakerna och istället bara varit tyst hade allt ordnat sig. Men jag vet också att bara tiga är bland det värsta man kan göra. Att vara tyst löser inga problem och stärker än inte på något sätt alls.
Att vara tyst är att undvika.


Hela mitt liv är en stor förvirring och kanske är det bara någon slags fas av de som kallas tonåren.
 Men kanske handlar det bara om att bestämma sig.
Om det handlar om att bestämma sig vill jag bestämma mig för att jag inte kommer gå under.

 

”Nej säg att du är fri till slut
Fast du vet att hälften av dom som kämpar går under
Och hälften av dom som älskar exploderar”

 

 




- Carolina

Skickar en stor kram till dig! Lyssna på Håkan, det brukar hjälpa.

Tycker att vi sjunger låten du skickade, den är bra och jag tror att den kan bli fin på Vårsoarén.

02 Maj 2013 - 22:34 / http://carpia.blogg.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: