Jag kommer för alltid att vara mörkrädd

Han har aldrig slutat höra av sig. Vägrar ge sig. Vill inte släppa taget. Medan det är det enda jag kämpat för de senaste åren - att släppa taget. Jag vill bara slå mig fri från allt det mörka. Se ljuset och få gå vidare i fred. 
 
Jag förstår att jag framstått som kall och hänsynslös i mitt beteende, men det är känslor som står utanför min kontroll. Det räcker för mig att se hans namn för att
all olycka ska slå mig som en örfil. Det räcker med att se en bild av honom för att jag ska minnas mörkret som om det vore igår.
 
Textutdrag ur Om att älska, Michaela Forni. 



- Vivi

Vad gör man då när man själv är den som sitter med hjärtat i knät och vill höra av sig hela tiden, men man vet att han redan har gått vidare, förlängesedan?

Svar: Ärligt talat så vet jag inte, för jag har varit den personen de senaste åren också. Dock tror jag att det kan handla om ungefär samma sak, att försöka att släppa taget. Att bestämma sig för att gå vidare och att ni båda förtjänar de. Att inte höra av sig mer och intala sig själv att det blir bättre, lättare och att det är för ens egna bästa. Att komma till insikt i att man inte kommer få ut något av att hänga efter eller vara kär i någon som inte är kär tillbaks. För när det väl kommer till kritan vill man ju ha någon som känner lika mycket tillbaks som man själv kanske gör, eller hur? Självklart är de alltid lättare sagt än gjort och än vad man gör kommer det att göra ont, men jag tror att det till slut kommer kännas bättre. Så länge man låter sig själv känna, både gråta och skratta så tror jag de kommer bli bra tillslut. Kram
Nan Renström

05 Maj 2014 - 20:29 / http://vivitraan.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: